10 mars
Reflektion kring introduktionen av
samtidskonst och konstteori.
Jag börjar med en reflektion kring introduktionsföreläsningen och diskuterar sedan den obligatoriska kurslitteraturen som skulle läsas i anslutning till kursmomentet om samtidskonst och konstteori.
Jag börjar med en reflektion kring introduktionsföreläsningen och diskuterar sedan den obligatoriska kurslitteraturen som skulle läsas i anslutning till kursmomentet om samtidskonst och konstteori.
Introduktionen
i sin helhet bestod alltså förutom en heldag med bildläraren Olle Essvik även
av de två böckerna Konstteori av
Cynthia Freeland och Art since 1960
av Michael Archer som vi skulle läsa inför introduktionsföreläsningen och det
tillhörande seminariet som ägde rum måndagen den andra mars. Freeland fokuserar
på konstteorin och Archer ger en översiktlig bild av samtidskonstens utveckling
från 1960-talet fram tills idag. Tillsammans gav de två författarna en god
bakgrundsförståelse för samtidskonstens olika uttryck vilket fungerade som en
bra ingång som säkert underlättade för oss att förstå det som togs upp på
föreläsningen. Till skillnad från litteraturen hade föreläsningen en tydlig
inriktning på lärarrollen och användningen av samtidskonst och konstteori i
pedagogiskt arbete. En annan skillnad var den att föreläsningen fokuserade på
en svensk kontext och gav en inblick i en mer lokal konstvärld både i form av
institutioner och enskilda kuratorer och konstnärer. Exempel på personer som
togs upp var bl.a. Hilma af Klint, Maria Lind, Carolina Falkholt och bland de
svenska konstinstitutionerna nämndes ett antal både privata och offentligt
finansierade exempel så som Sven Harrys, Tensta Konsthall och Moderna museet. Det
gjordes också en del internationella utblickar och en det lyftes intressanta
exempel både inom konstteoriområdet och när det gäller det konsthistoriska temat
från Warhol till Hirst och Abramovic. Jag
tyckte om att se att Bourdieus teorier om kulturellt kapital nämndes lite kort i
samband med att vi pratade om konstmarknaden och prissättning av konst. Det
hade vart spännande att prata mer om Bourdieu och konstens funktion som ett
sätt att tillägna sig anseende och kulturellt kapital. Om man tänker sig att
kapital-funktionen utgör en del av innebörden i konstbegreppet kanske man kan
tänka sig att en annan och något motsatt del utgörs av den politiska, provokativa
och svårsäljbara konsten. Ett sådant exempel som kom upp under föreläsningen
var Anna Odells verk Okänd kvinna. Även här hade det varit intressant med en
fördjupning. Över lag skulle man kunna säga att det var två omfattande
ämnesområden, samtidskonst och konstteori, som skulle introduceras på väldigt
kort tid under dagen och det blev därför en ganska övergripande föreläsning
även om vi också tog tid till viss fördjupning genom att sitta i grupper och
diskutera och argumentera för samtidskonstens roll i undervisningssammanhang.
Seminariet
på eftermiddagen fokuserade på Freelands bok om konstteori. Det positiva med
Freelands bok var att den var så pass lätt att ta till sig, en sakligt och
ganska kortfattad text på svenska som beskriver olika teoretiska perspektiv på
konst som varit gällande i historien fram tills idag. En sak jag funderat över
är varför boken heter konstteori när den i själva verket handlar om ett flertal
olika konstteorier, alltså flera olika sätt att se på och tolka konst. Titeln
antyder ju lite att det finns en teori med stort t, så att säga, även om det
inte är det intryck man får när man läser boken. Konstteori kanske skall ses
som ett övergripande begrepp för ett forskningsområde som innefattar flera
olika perspektiv och teorier. Teorier brukar ju liknas vid kartor eller abstraktioner
som skall hjälpa oss att förstå världen, den teoridefinition som jag gillar
bäst är kanske den som säger att teorin är en meningsskapande förenkling av
världen, ett slags tankeverktyg som skall göra det lättare för oss att
överblicka komplexa sammanhang och sätta in enskilda företeelser i en större
kontext. Det sätt Freeland talar om teorier tycker jag ligger nära
paradigmbegreppet på så vis att en teori följer på en annan genom historien och
att teorier efter hand byts mot nya eller andra teorier som bättre kan belysa
tidens konst. Olika teorier användas också för att i ett längre historiskt
perspektiv tolka olika tiders konst och en viss teori, t.ex. en som används för
samtidskonst kanske inte är lämplig för att förstå den konst som skapades under
medeltiden. Även i samtiden kan det behövas olika teorier för att förstå konst som
skapas på olika platser i världen och i olika kulturella och sociala kontexter.
Det går även att se olika teorier som konkurrerande perspektiv som slåss om att
få förklara ett och samma konstverk på olika sätt, fylla det med olika mening i
olika syften. För att lyfta några exempel på teorier som Freeland tar upp kan
jag nämna uttrycksteori som växte fram i anknytning till psykologins
vetenskapliga utbredning under slutet av 1800 talet och framåt samt den
institutionella konstteorin med vars hjälp mycket av den moderna konsten av
idag kanske kan göras begriplig. Som jag tolkar den institutionella teorin
innebär den att det inte finns några fasta regler för vad konst är utan det är
den så kallade konstvärlden och sist och slutligen konstnärerna själva som definierar
vad som är konst. Det är en teori som jag ser som en passande utgångspunkt för
att försöka förstå konst idag. Den institutionella konstteorin blir också
intressant om man börjar tänka i banor kring vad som egentligen menas med
konstvärlden och vem som är en konstnär. Vad krävs för att man skall ses som
konstnär och få vara med och definiera konstbegreppet? Svaret beror såklart på
vem du frågar. Det logiska svaret borde ju vara att för att vara konstnär krävs
att du gör konst, men vad är då konst, jo det är det som konstnärer gör. Ett
annat sätt att se det kan ju vara att jämföra konstnärer med andra yrkesgrupper
som t.ex. en lärare, psykolog eller läkare. Dessa yrkesgrupper blir du en del
av genom att ta examen i olika universitets-utbildningar och utifrån en sådan
ram för jämförelse skulle man kunna hävda att konstnärer är personer med
masterexamen i konst. Ser man saken ur ett sådant perspektiv innebär det alltså
att det krävs ett intyg från en mer eller mindre ansedd institution som
berättigar att du kallar dig för konstnär och att det är ett slags
institutionellt godkännande som förvandlar det du gör till konst. Det finns
olika sätt att se och jag kan ställa upp på att ganska många människor kan
räknas in i gruppen konstnärer och att i princip vad som helst kan ses som
konst. Men att säga att allt kan vara konst är inte det samma som att säga att
allt kan vara bra konst. Vad som är bra och dålig konst är en jätteintressant
diskussion som jag gärna fortsätter någon annan gång men nu måste jag hinna
säga något om Archers bok också.
Art since 1960 är precis som titeln
antyder en genomgång av konstens inriktningar och tongivande konstnärer som
varit verksamma under perioden från 1960 fram tills idag. Boken innehåller
många bilder som hjälper en att förstå det som behandlas i texten. Bilderna gör
också att man förstår mycket mer och annat utöver det skriftliga innehållet och
gör samtidigt boken till ett uppslags-verk för bildinspiration. Innehållet är
disponerat i kronologisk ordning med början i den senmodernistiska popkonsten,
via minimalism, performance-, koncept- och konst centrerad kring politik och
feministisk identitetspolitik vidare in i en definitiv postmodernistisk konst
där konstnärerna inte längre gör några anspråk på originalitet utan skapar sin
mening genom olika former av upprepning och kombination av stilar, element och
konsthistoriska referenser. Därifrån tar historien oss vidare in i vår tids
globaliserade konstvärld dominerad av inflytelserika kuratorer, stora
internationella utställningar och biennaler. Boken avslutas med ett
konstaterande om att den samtida konsten ändå inte har övergivit konstens ”eviga”
och återkommande teman så som skönhet, formspråk och en strävan bortom det uppenbara.
Archer menar att den moderna konsten har handlat om att hitta uttryck och
metoder genom vilka det varit möjligt att behandla dessa frågor på ett sätt som
upplevs relevant i förhållande till en modern och samtida livsvärld. Jag tycker
att det är en rimlig slutsats.
Hela kulturorienteringen finns H Ä R.