30 januari
Veckoreflektion 2
Jag har ägnat veckan åt att läsa kurslitteratur, jobbat med egna tecknade serier, gjort ett blogginlägg med reflektioner kring serier, animation och meningen med att läsa till bildlärare. Jag har även besökt en utställning och deltagit i det första litteraturseminariet.
Utställningen jag besökte kallades Mixed Minds och hade vernissage på Kultur i Västs lokaler på Rosenlundsgatan i onsdags kväll. Mixed Minds är ett utvecklingsprogram för kvinnor verksamma inom media,
bild- och andra konstformer, som vill göra film. Enligt arrangörerna är syftet att
möjliggöra ett filmskapande för den som inte kommer från den
traditionella filmindustrin, bryta föreställningar om hur man gör film
och vem som får lov att göra den. Mer om den utställningen kommer i kulturorienteringen.
Seminariet i torsdags var bra. Modest och radikal estetik verkar vara ett par grundläggande begrepp som fungerar bra för att beskriva och resonera kring estetikens funktion och potential i skolan. Själva upplägget för seminariet var givande med interaktion och visualisering, stor kontrast till tidigare litteraturseminarier på utbildningen, även om jag hade lite svårt att känna motivation för gestaltningsbiten.
Eftersom jag redan reflekterat en del
kring serier och animation i inlägget tidigare i veckan så kanske jag inte behöver upprepa det här utan hänvisar till det tidigare inlägget för en mer övergripande reflektion. Inlägget finns HÄR. Här tänkte jag istället gå lite djupare in på några tankar i anslutning till veckans workshops och kurslitteraturen, multimodalitet och berättande i text och bild. Även om jag inte var med på serieworkshopen så var det kul att höra att det varit lyckat och att många ser positivt på användningen av tecknade serier som en del av såväl bildundervisning i sig och i kombination med andra ämnen. Det är också spännande att se att seriemediets potential som kommunikationsverktyg lyfts fram i kurslitteraturen. Det är speciellt en text jag läst som jag tyckte förde intressanta resonemang kring serier. Anders Marners text i kompendiet lyfter bl.a. fram seriemediets språkliga och multimodala kvaliteter samt olika sätt att förmedla narrativ i bild. Multimodalitet och ett vidgat
textbegrepp betyder så vitt jag vet att vi måste se alla olika
uttrycksformer som samverkande och som om dom vore en form av text som
går att läsa och analysera på samma vis som vi kanske tidigare främst
betraktat och analyserat skrift. Det är intressant att tänka kring hur
olika uttrycksformer kommunicerar på olika sätt och i olika
kombinationer. Marner menar att skriftspråkliga framställningar har
svårare att beskriva rum medan bildspråkliga framställningar har svårt
att beskriva tidsmässiga förlopp.
Marner diskuterar det hierarkiska medieringsbegreppet och synen på skrift som ett mer förfinat kommunikationsmedium i förhållande till bild, bl.a. eftersom skriften skulle vara mer lämpad att beskriva just tidsmässiga och narrativa förlopp. Marner kritiserar andra författare som menar att skrift kan ses som ett "bättre" kommunikationsmedium än bild eftersom skrift har en större förmåga att ge detaljerade och ingående förklaringar etc. I kontrast till detta påstående om bildens kommunikativa oförmåga lyfter Marner fram tecknade serier som ett bildmedium som genom sin tillämpning av bilder i sekvens fungerar mycket väl i syfte att beskriva händelseförlopp.
Tecknade serier är ett multimodalt medium på så vis att det ofta bygger på en kombination av skrift och bild som samverkar för att förmedla ett budskap och även om en serie inte innehåller skrift så kommunicerar den tidsmässiga förlopp genom bildsekvenser på ett mer effektivt sätt än en separat stillbild. Marner menar också att enstaka stillbilder i sig kan förmedla händelseförlopp genom att de "suggererar" ett före och ett efter, alltså att bilden antyder saker som gör att betraktaren kan föreställa sig bilden som ett utsnitt ur ett mer omfattande händelseförlopp än det som faktiskt avbildas. I serier kan sådan suggestion ofta förstärkas med hjälp av olika vektorer och symboler. Tidigare i veckan gjorde jag en bild som kan fungera som exempel på hur ett händelseförlopp kan förmedlas utan att använda skrift. Jag postar den bilden här som avslutning på veckans reflektionsinlägg:
