Reflektion kring assignments

LGBD30 - Reflektion kring assignments

Ett assignment skall vara ”ett uppdrag för arbete av gestaltande karaktär. Det skall med fördel formuleras för att ge utrymme åt eleven/studenten att själv fylla arbetet med mening men med vissa givna ramar/regler att förhålla sig till. Det skall vara formulerat så att det uppmanar till någon form av aktivitet som inrymmer och gynnar ett undersökande förhållningssätt. Det skall vara formulerat så att det inte finns en inneboende idé om hur resultatet skall se ut”.

Min grupp formulerade tre assignments:

”En brusande känsla av…”

”Välj ett ord

Stava fel

Misstolka och överdriv”.

”Glöm dig själv

Se dig i spegeln”.

Några tankar:

Ett riktmärke i bedömning av elevprestationer är dels användning av realistiska uppgifter där eleverna får möjlighet att visa att de kan använda sina kunskaper i verklighetsnära situationer, dels att som bedömare ta hjälp av bedömningsstöd som ger strukturerade kvalitativa omdömen samt att även bedöma varje elevs uppfyllande av kunskapskravet vid ett flertal tillfällen. När det inte är själva innehållet i en uppgift som bedöms så skall uppgiften gärna utformas så att eleverna själva kan välja innehåll.

I bildämnet kan assignments ligga till grund för bedömning av kunskapskravet som handlar om kommunikation, framställning, analys och tolkning av och med bilder. Något som är positivt med assignments i det sammanhanget är öppenheten. När innehållet i en uppgift är givet så premieras elever som känner till det givna innehållet. Om uppgiften är mer tydligt formulerad, om uppgiften t.ex är att gestalta människokroppen, blir det för dem som är bekanta med kroppen sedan tidigare lättare att göra en genomarbetad bildframställning av innehållet och deras framställning bedöms kanske som bättre genomförd än en framställning utförd av en annan elev vars kunskaper i bildframställning ligger på en motsvarande nivå men som varit tvungen att lägga en större ansträngning på att bekanta sig med innehållet. Innehållsmässig öppenhet i uppgiftsformulering kan väl över lag ses som något positivt i bildämnet som oftast inte handlar om vad som framställs utan på vilket sätt det görs. Å andra sidan kan ju en mycket öppen uppgift premiera elever med god förmåga att ta initiativ och hitta egna idéer. Detta ingår ju i och för sig som en del av kunskapskravet men det är ändå något som kan stå i vägen när det kommer till elevens möjligheter att visa sin förmåga inom den del av kunskapskravet som handlar om just bildframställning.  Det är svårt att formulera assignments som har en bra balans mellan givna ramar och möjlighet för elever att själva fylla uppgiften med mening. När jag tittar på alla de assignments vi gjort under utbildningen, både de vi formulerat själv och de vi fått av våra lärare, så verkar det som att assignments lätt glider över mot det öppna och tolkningsbara snarare än det styrda och förankrade. Utföraren skall utforska någonting på något sätt, det är ofta väldigt vagt formulerat. Det är sällan eller aldrig kopplat till någon autentisk samhällspraktik, det verkar handla om en idé om att vara kreativ, skapa fritt, låta kreativiteten flöda osv. Det är sällan det ges några riktlinjer kring tillämpning av kreativiteten, det är upp till var och en att bestämma själva. Risken med assignments som jag ser det är att de blir för öppna och för svårbedömda.

Sett ur ett annat perspektiv framstår assignmentuppgifterna vi jobbat med som ganska styrda. Det jag tänker på är att varje elev bara får ett assignment och just det assignmentet måste utföras. Om eleven upplever ett assignment som svårt eller obegripligt kommer det att stå i vägen för elevens chanser att lära. Det vore kanske bättre om eleverna får ett antal assignments att välja mellan. Då kan eleverna tillsammans diskutera olika tolkningsmöjligheter och tillvägagångssätt och sedan välja det som upplevs mest givande. Som lärare kan man ju då försöka formulera uppgifter med olika grad av öppenhet och ramar, förankring inom olika bildområden och relaterade yrkespraktiker osv.

En annan tanke jag har tänkt är att assignments så som vi har gjort dem, alltså på 8 timmar, i stor utsträckning handlar om förmågan att producera någonting snabbt, att arbeta under tidspress och att leverera i tid. Det premierar elever med kort startsträcka, impulsivitet snarare än eftertänksamhet. Korta assignemets kanske är bra som en uppstart inför ett längre projekt, typ att eleverna får göra ett kortare assignment för att komma igång och testa sig fram. Det är problematiskt att basera bedömning enbart på assignments eftersom de premierar de elever som levererar kvalitativt arbete snabbt framför dem som presterar kvalitet långsammare. Kunskapskravet handlar inte om arbetstempo.